Poängkungen Trygg
Nr 21 1994-2003, 2006-2012
13 A-lagssäsonger, 528 matcher och 510 poäng (248 mål–262 assist).
Samt 546 utvisningsminuter
Nummer 21 Lars Trygg.
Lars Trygg är den fjärde att gå under epitetet Mr. SIK efter hans egen pappa Conny på 1970–talet, Peder Åstemo på 1980–talet och Tomas Kempe på 1990–talet.
Det går helt enkelt inte att ta miste på hur folkkära i Skövde den nämnda kvartetten blivit efter sin framfart som spelare i Skövde IK, och för en av dem som framgångsrik tränare dessutom (Kempe). Det var också den hårdskjutande brandmannen med metallförstärkt klubba som spelade fram Lars till sitt första A–lagsmål.
– Ja, det var Kungälv borta kommer jag ihåg, och Kempe spelade fram med en bredsida. Jag tror jag har kvar pucken någonstans, berättar Lars om första målet.
SIK–debuten kom under hans sista år på gymnasiet, men det var inte alldeles självklart att han skulle komma tillbaka till Skövde och spela A–lagshockey. Gymnasietiden tillbringades i Västerås där nuvarande förbundskaptenen Pelle Mårts var rektor och en av tränarna.
– Det var inte hur lätt som helst att bara flytta hemifrån, men fördelen var att vi var sju–åtta stycken utifrån och det sköttes så proffsigt av dem, vi var som bebisar nästan blev en kompakt grupp som höll ihop. Förutom Mårts hade vi Randy Edmonds och en annan kanadick som hette Doug någonting (Kacharvich) som tränare. På en av träningarna tog det 40–45 minuter innan vi rörde pucken, Doug körde skiten ur oss på skridskorna, och sen la han ut lösgommen och spelade tvåmål med oss. Jag har aldrig varit så vältränad.
Återvände hem
Efter en hel del tankemöda tog Lars beslutet att återvända till Skövde efter gymnasietiden..
– Lasse (Lundström) tog över A–laget 1995 och hörde sig för vad jag hade för funderingar. Det var väl inte helt självklart, men det kändes som en bra grej att få spela A–lagshockey, säger Trygg, och fortsätter:
– Första året hade vi ett rutinerat lag. Vi gick rätt bra och spelade playoff mot hårdsatsande Oskarshamn. Där var det kö två timmar innan matchen.
Oskarshamn var lite av ett pop–lag då, med storsponsorn Livets Ord i ryggen och SIK mötte dem först i Alltvåan borta där det blev dyng–torsk med 0–8. I hemmareturen var det dock 21:an och hans lagkamrater som skrattade sist. Med en femetta och 1+1 från Lars Trygg fick seriefavoriten sig en tankeställare i Billingehov.
Vi åkte hela tiden ute i Ryd, på spolad is och där bodde ju alla som spelade i SIK nästan.
Vägen fram till A–laget och de framgångsrika åren som pålitlig målskytt i SIK:s röda tröja började med några stapplande skär i 3–årsåldern med pappa Conny vid sin sida. Conny Trygg inledde sin sista säsong som spelare samma år som Lars föddes och är en av de absolut bästa skridskoåkarna som någonsin spelat i klubben. Det var väl inget som gick rakt igenom generna vidare till Lars precis som aldrig var någon skridskovirtuos, men han hittade snart andra talanger att utnyttja.
– Vi åkte hela tiden ute i Ryd på spolad is och där bodde ju alla som spelade i SIK, nästan. Farsan var med och byggde området, säger Lars med lite stolthet i rösten.
– Åkte mycket med Mats Dahlqvist, kommer jag ihåg.
Lundström – radarpartner
Efter att ha inlett hockeyskolan i gamla istältet på Södermalms IP blev det sedan Billingehov och där fick han spela med 76:orna som bland annat innehöll Anders Lundström som blev en radarpartner genom nästan hela karriären.
Debuten i A–laget gick bra och åtta mål och tolv assist var inte så pjåkigt i poängprotokollet när säsongen summerades. Men redan andra säsongen började han utnyttja en av sina främsta talanger på rinken: målskyttet. Det blev hela 23 mål andra säsongen och hela tio av sina 16 säsonger som A–lagsspelare gjorde han 20 mål eller mer.
Var det skottet som var din främsta egenskap?
– Jag sköt alltid så fort jag fick chansen och jag sköt mycket. Hellre det än att passa så då får någon annan ta returen istället, skrattar han.
– Jag nötte lite ibland, inget extra så, mer att få känslan att göra mål och jag trodde på mig själv när jag fick in känslan även om det var mot ett tomt mål.
Efter debutsäsongen var Lars med om en av de största generationsväxlingarna i SIK:s historia. 14 spelare försvann som en avlöning efter Lasse Lundströms första år och fler talanger från juniorleden fick chansen – bland annat då Patrik Åstemo. Åstemo–Lundström–Trygg blev så småningom en framgångsrik kedjekombination.
– Ja, Kittel (Johan) blev äldst rätt så tidigt, skrattar Lars åt den stora spelaromsättningen.
– Det plockades in några där och det blev mycket nytt fram och tillbaka några år, men sen gjorde vi ett riktigt monsterår, minns han vidare.
Allsvenskt kval – en av höjdpunkterna
Då hade Hans Ljunggren tagit över efter Lundström och eftersom Anders Lundström spelade i Tibro IK ett år fick Lars nya lekkamrater. Bland annat centern Thomas Axelsson och speedkulan Jani Sillanpää.
– Det kändes som vi precis haft störst omsättning på folk precis innan och ingen trodde på något egentligen. Det funkade bra med Axelsson som var en riktig centertank och samlade upp det mesta.
SIK gick ända till kvalserien till Allsvenskan efter att laget slutit sig samman och jobbade stenhårt för varandra. Fredrik Ljunggren ledde tredjekedjan som hade som uppgift att spela 0–0 mot alla motståndare.
– De var knappt inne på ett enda mål bakåt. Rollerna var väldigt klart fördelade, vilka som skulle producera och vilka som skulle hålla tätt. Den mixen är viktig än idag.
Kvalspelet gick bra ända fram till kvalserien. Efter två tunga uddamålsförluster på hemmaplan mot favoriterna Mölndal och Mörrum åkte tuppkammen ner på uppstickarna från Skövde.
Efter ytterligare några säsonger med playoff–spel mot högre serier lämnade han SIK för att fortsätta karriären i Mariestad.
– Det hade gått lite i stå, så jag var tvungen att hitta på något. Mariestad var ett alternativ och då blev det så. Klubbarna sköttes ungefär likadant och det var roligt att ha spelat i båda klubbarna, för ett rykte i Skövde om Mariestad blir jättestort och tvärtom, och sånt är kul att höra när man vet hur det är egentligen.
Kul att slå ut Örebro
Roligaste matchen?
– I Mariestad var det när vi slog ut Örebro och gick till slutkvalet. Där vann vi mot Hammarby i första, men sen åkte vi på två tunga förluster mot Arboga och Piteå och sen gick luften ur oss lite.
Lars lämnade dock Mariestad i förtid. Ekonomin var körd i botten och spelarnas kontrakt löstes och de var fria att lämna.
– Jag valde att bryta där och var på gång till Troja först, men gick sedan tillbaka till Skövde.
Det blev fem säsonger till i den röda tröjan som avslutades 2012 och därefter två år som assisterande tränare till Fredrik Ljunggren.
Inte långt efter Tryggs återkomst bytte SIK tränare till Mikael Kvarnström. Det blev ett lyft, tyckte han.
– Han vände på steken, göt mod i truppen. Sen körde Kvarnström en annorlunda försäsong med mycket kondition, hjärta och lungor, gav ganska bra resultat. Tycker själv att det är en av mina bättre säsonger.
Max fick bjuda
Han spelade med Andreas Nordfeldt och Max Friberg i en lyckad konstellation och Lars och Max tävlade hela tiden.
– Varje träning om att göra mest mål. Förloraren fick köpa dricka och den som förlorat mest fick bjuda på middag. Ja, jag var hemma hos Bettina och Ulf så kan ni gissa själva vem som förlorade, skrattar Lars.
– Sådana grejer som höjer dig som spelare och allting bygger på att tävla och all A–lagsverksamhet om att vinna. Du ska vara bäst varje onsdag och söndag, men många har svårt att förstå att det blir dippar när alla jobbar eller pluggar, särskilt inte om spelschemat innebar att du skulle vara i Kristianstad en ondsagkväll och sen upp och jobba sju. Oftast var det skallen som inte var med.
Höjdpunkter?
– De två allsvenska kvalen. Sen var det roligt att möta lag som Halmstad, Växjö och Tingsryd men derbyna står i en klass för sig. Sen var Hästen borta alltid roligt, ganska färgad publik där, lite mer än på andra ställen och de haussades alltid upp och då är det alltid roligare att slå dem.
Sen ville man ju inte gärna åka ner i ett sarghörn med Tomas Gren, då kom man inte därifrån.
Bäste du spelat med?
– Individuellt är det Jarno (Honkonen) om man ser skicklighetsmässigt. Lundström (Anders) kunde man ju blunda och passa. Ronny (Johansson) och Johnsson (Fredrik) så klart är ju med där också. Sen stämde det väldigt bra med mig, Lundström och Sandberg (Anders) några år där.
Jarno Honkonen.
Värsta motståndarna?
– Pilut (Larry) och Åkesson (Anders) i Tingsryd när de ville vara bra, de kunde ju hålla pucken ett helt byte om de ville. Sen ville man ju inte gärna åka ner i ett sarghörn med Tomas Gren, då kom man inte därifrån. Han körde klubban mellan benen och sen var det kört.
Roligaste målvakten att göra mål på?
– Allringer (Johan) i Borås. Han var hetlevrad och vi hade många fina duster mot BHC.
Tröja 21
Tröja 21, kommentar?
– Jag och Peder (Åstemo) bodde grannar i Ryd och mina första inlines fick jag av Peder. Storlek 40, men jag tryckte in tidningspapper. ”Vispen” var en sån gubbe man la märke till på isen, spelade alltid i A-laget när man själv var liten. Har känt honom hela livet och lite lustigt att vi hade samma nummer. Jag fick min tröja när Daniel Sjöberg slutade i SIK.
